Cancer, min egen historia

Denna förbannade elaka sjukdom, den elakaste av de elaka.
Undertecknad tillhör nu den tyvärr ökande skara människor som drabbats av cancer.
Jag tänker nu bli lite personlig och berätta ur en drabbads perspektiv.
Förhoppningsvis kan det hjälpa någon annan som har funderingar kring eländet.
I mitt fall handlar det om prostatacancer.
Redan för en massa år sen,7-8, började jag tycka att det var märkligt det här med behovet av att kasta vatten så infernaliskt ofta.
Man tänker inte så mycket mer kring det,vågar inte tänka tanken fullt ut...
Men visst, i bakhuvudet fanns ju de där jobbiga tankarna man inte ville formulera eller kolla upp.
Ända fram tills man passerat 50 och ens husläkare tar upp det där med PSA-test efter man gnällt lite över det där med ens festblåsa.
Lite förhöjt värde säger husläkaren,men ingen anledning till oro .
Man ska ha under 3,0,helst en bra bit under.Jag hade 3,2.
Nytt test om 1 år är beskedet.
Samma värde det året,ingen anledning till oro är beskedet.
Sen byte av husläkare och man tänker ny infallsvinkel,kanske nytt test med bättre metod.
Men nix,samma PSA-test.
Denna gång lite högre värde än tidigare, men fortfarande ingen anledning till oro säger den nya husläkaren.
Nytt test om 1 år.


Själv maler en oro inom en som inte vill släppa.
Blir kallad till hälsotest efter några månader och hoppas få svar på hur PSA har utvecklats sen förra gången.
Men nix,det har man inte mätt då man inte tyckte det var nödvändigt.
Om 1 år kan vi kolla, säger husläkaren. Ingen anledning till oro var det som gällde.
Men, undertecknad nöjer sig inte med det utan kräver ett nytt test omedelbums.
"Det känns inte bra" är mitt motiv läkaren böjer sig för.
Redan efter några dagar ringer husläkaren aningens skärrad på rösten.
- Du har förhöjt värde på 7,8.Du måste ta ett nytt PSA-test omedelbums för att verifiera värdet.
Nytt PSA-test,nytt samtal från läkaren.
Värdet har på 5 dagar gått upp till 9,6 och nu var det inga ord som " ingen anledning till oro" längre.
Istället får jag en kallelse till en urolog som ska vara proffs på detta elände.
Nytt PSA-test som visade 4,2 och koll på prostatan via div maskiner.
Ingen anledning till oro säger urologen.


Jag har under tiden googlat allt jag kunnat om alternativ till PSA-test och hittat nåt som heter Stockholm 3. Detta mindre trubbiga test ska vara mer tillförlitligt så jag frågar urologen om vad han tror om det. Blir han mer klok om han även får det testet att lägga till de testerna jag redan genomfört var min fråga.
Absolut säger proffset.
Testet utförs och det visar på låg sannolikhet för att utveckla prostatacancer.
Ingen anledning till oro säger proffset.
Han tycker det räcker att jag blir kallad till nytt PSA-test om 1-2 år.
Njae säger jag. Det känns inte bra.
Jag vill inte vänta utan gå vidare här och nu med biopsitagning.
Proffset tvekar och tycker inte det behövs.
Men jag upprepar återigen : Det känns inte bra !!
Biopsin utförs några dagar senare (man tar små bitar från prostatan och kikar i mikroskop om någon av dessa har cancerceller).
Proffset ringer efter några veckor (6) och säger : Tyvärr. Man har hittat cancer i proverna.
- Jag remitterar dig till Karolinska Sjh omedelbums.


Sittande med läkare på Karolinska, omskakad och ganska så skraj, bestäms en operationsdag med den mindre omfattande tekniken robotassisterad operation.
Fast ingreppet jämfördes med att kroppen får utstå 3 maratonlopp i följd berättade läkaren.
Påfrestningarna på andra vitala delar av kroppen är massiva.
Det kan undertecknad skriva under på,
Nåväl, operationen är genomförd och jag är på bättringsvägen.
Uttrycket baby steps är precis vad det handlar om för undertecknad.
Jag tar en dag i taget och försöker få tillbaka mina krafter.
Även mitt fokus på sånt som gällde innan operationen.
Med det sagt så tänker undertecknad så smått börja gräva info relaterat till PHI.
Och såklart publicera på bloggen.


Några reflektioner från min sida.
Lita ALLTID på din egen magkänsla. Utgå från vad du själv känner och lyssna på din inre röst.
Lita ALDRIG 100% på proffessionen.Var påläst och kräv den/de åtgärd/er du anser vara nödvändig.
Var absolut inte rädd för att gå emot proffsen. Ställ dig frågan : Vems liv handlar det om,mitt eller deras?
Utefter det vet du hur du ska agera. 


Cancer,denna förbannade sjukdom.
Man får ett annat perspektiv på eländet när man själv stått öga mot öga med besten.
Företag som sysslar med forskning och stöd till forskare med att utveckla nya bättre verktyg för att rå på denna best får man som drabbad en annan syn på. Från att bara som aktieintresserad se dessa företag som en investering med förhoppningsvis bra avkastning blir bilden nu en annan.
Ta ex PHI. Vi ska vara förbannat tacksamma att vi har ett Svenskt företag som bistår forskningen world vide med en teknik som kommer snabba på utvecklingen mot att bli en mer jämbördig motståndare mot denna best.
Får jag tycka ur mitt perspektiv om aktien och dess kurs så ska den dubbleras några ggr om sett till vad tekniken kan och kommer åstadkomma. Hur värdera människoliv som står på spel och kan räddas med teknik som står på randen till full acceptans? Hur då värdera tekniken? Mitt svar: människoliv kan inte värderas i pengar, tekniken som räddar dessa liv kan däremot värderas.
Jag har ur min synvinkel inga problem med att se aktien handlas en bra bit över 100 kr redan nu.


Avslutningsvis.
Är eller har du som läsare en manlig bekant över 40 år, säg till vederbörande att börja ta PSA-test vid varje årlig hälsocheck. Ju tidigare "nånting" upptäcks, ju bättre odds.........
Och om det finns någon som har frågor kring prostatacancer,behandling mm....så kan man mejla mig så ska jag försöka svara så gott jag kan med min nu nya erfarenhet.Använd kontaktformuläret.
Mvh the99