Denna vecka har varit jobbig på flera sätt.Humör och känslor har pendlat från eufori till mörker.
Inledningsvis träffade jag "min" läkare (Claes) som berättade om förra veckans provtagningar.
Röntgenbilderna visade inga invärtes tumörer,heller visade 7 provtagningsrör med blod inga större avvikelser (EUFORI).Min puls när jag satt i stolen på hans kontor innan jag fick beskedet var AllTimeHigh x 10.
Dock.Tumören (lymfomet) på sidan av skallen har växt en hel del på kort tid......
Claes vill ha ett större vävnadsprov därifrån för att få svar på.....
Utöver det var en benmärgsbiopsi ett måste för att kolla hur illa ställt det är med mina blodkroppar.
Benmärgsprovtagning har man ju hört talas om är ganska obehaglig att utstå men den delen var a piece of cake i jämförelse med det som väntade därefter.
Ett benmärgsprov går till så att man sticker in en nål i höften och sen "drar" ut benmärgsceller.
Dessa celler undersöks (flödescytometri) för att få status på bla. balansen mellan röda och vita blodkroppar.
För mkt/lite av någondera indikerar att kroppen inte producerar dessa som den ska vilket kan mynna ut i div elände som ex blodcancer.
Bedömer läkarna att ett sådant prov kanske inte räcker för att förklara,som i mitt fall,den snabbt växande tumören tas ytterligare ett prov.Ett "stycke" från själva benmärgen,dvs en benmärgsbiopsi.
Min provtagning blev något att minnas.Liggande på en brits får jag först lokalbedövning vid höften.
Sen kör läkaren in en nål i höften (ajj), suger ut celler.Här tänkte jag att :vad skönt att det snart är över.
Men icke.Läkaren säger sen att hon ska ta ett prov till. Que? tänker undertecknad,men ok.
En till likadan procedur fixar man så jag säger : kom igen bara,jag är redo.
Då börjar läkaren skruva eller borra (såg inte vilket) i höften med en bra mycket större nål (borr?).
Jag har tydligen bra skelett (hårt) så hon fick kämpa för att ta sig igenom.
När hon sa - "nu kan det kännas lite" var det banne mig årets understatement.
Eftersom skelettet var hårt la hon sin kroppstyngd över för att få in den där j-a nålen tillräckligt långt.
99:an utbrast i ett spontant (och högt) FUCK som tydligen hördes ut i korridoren fick jag höra sen.
Men vafan,har man cancer får man säga fuck tycker jag.
Nåväl,när jag hörde mitt spontana utrop bad jag direkt efteråt om ursäkt (man är väl väluppfostrad).
Läkaren och sjuksköterskan bara garvade och sa att det var ok.
Kroppstyngderskan skruvade sen ut adekvat mängd benmärg och det var över.Trodde jag,och även de.
Efter proceduren ska man kunna knalla iväg hem.Kanske behöva ta en alvedon.
Jomentjena.
Vänster ben ville inte samarbeta så 99:an fick hjälp att ta sig ut ur undersökningsrummet.
Vila 1 tim på en brits så har det säkert gått över sa man.
3 timmar senare fullproppad med div piller tröttnade jag att ligga på britsen till allmän beskådan.
- Nu vill 99:an hem,sa jag kanske inte riktigt ordagrant men ändå.
Vi ordnar sjuktransport sa de då benet ändå inte ville samarbeta (smärta + obefintlig muskelfunktion).
No way sa jag då jag parkerat min bil i sjukhusets underjordsparkering.Inte f-n vågade jag lämna min gamla trotjänare till sitt öde fast jag skulle återkomma dagen därpå för fler provtagningar.
Så sittande i en rullstol blev jag nerrullad till garaget för hemfärd.(Gissa om jag hade önskat att bilen var en automat)
Dagen efter blev det däremot sjuktransport tur o retur.Hur skröplig känner man sig inte då? 😎
Planen var att man skulle ta det där större vävnadsprovet från tumören,men ansvarig läkare gjorde bedömningen att det inte lät sig göras där och då.
Hörru 99:an,sa han inte riktigt ordagrant men ändå,din tumör är för stor så vi behöver boka in dig på ett operationsrum för ingreppet.
Amenvaf-n tänkte undertecknad.Här har man stapplat som en 95-åring med svår ischias helt i onödan.
Bara gilla läget så nu några dagar senare stapplar man endast som en 75-åring här hemma.
Positivt tänkande trollar bort 20 år.
Nästa vecka är man förhoppningsvis i fas med riktig ålder. 😎
Här nedan visas hur en benmärgsprovtagning går till.Ni får gissa er fram till hur en biopsitagning går till.
>En minnesvärd upplevelse som sagt.
Sen har jag naturligtvis passat på att lobba för HoloMonitor när jag varit på Karolinska.
Läkaren + syrran som utförde benmärgsproceduren fick sig en dragning innan jag hamnade på britsen i korridoren.Bägge var ganska faschinerade över tekniken,eller så var det att jag stod på 1 ben under pitchen :-D
Min behandlande läkare Claes berättade att han delar tiden 50/50 med forskning.
Gissa om jag kommer försöka få info om vilken typ av forskning hans avd bedriver.
Minsta ord om cellforskning och mikroskop så ska han få info om detta excellenta instrument.
Edit.
Tog bort delen om uthängning på placera.Pallar inte med ev drama i nuläget.Har en fajt med besten cancer.Det får räcka.
Har förstått (mejl) att den innehöll bra info.
Blir mest troligt ett inlägg i morgon.
Mvh the99
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar