I en aktuell studie utförd av 13 forskare från England, Danmark och Sverige har man studerat artros hos hästar.Uppkomsten och möjlig åtgärd. Artros ligger bakom 60% av hästars hälta och är en hästägares stora skräck. Hästen har synligt ont och kan inte knalla runt obehindrat,fungera. De råd en hästägare får när det händer är att omedelbums kliva av ekipaget (för att inte förvärra skada) och kyla ner området. Sen ge hästen extra mycket havre (;-) tills man fått tag i en veterinär som kan kolla hästen. Vad veterinären kan göra är mest ge råd typ låta hästen vila och den vägen hoppas att hältan försvinner eller åtmistone minskar.
I speciella fall (typ vid tävlingar eller andra tillfällen hästen måste prestera) kan veterinären injicera smärtlindrande och bedövande medel så kusen luras att inte känna smärtan.Det finns dock begränsningar i hur många bedövningar man kan lägga på en
dag, eftersom lokalbedövningen efterhand sprider sig i vävnaden och
bedövar andra strukturer än vad man från början avsett, vilket kan
förvirra resultatet.
Om veterinären får i uppdrag att gå vidare och undersöka hur hältan uppstod görs en bilddiagnostisk undersökning.Det som står till buds då är röntgen och ultraljud. Röntgen visar om det finns skador på skelettet och ultraljud visar på ev skador på mjukvävnader som ex senor,ligament och muskler. Hittas inga "fel" då är artros hos hästen den slutsats man ofta kommer fram till. Dvs brosket i leden har nötts ner och skapar smärtan och hältan. Som jag förstår det brukar man inte öppna upp området för att okulärt se vad som är problemet,brosknerslitningen. Det för att hästen inte fixar momenten efteråt att läka området.
Tänk här tävlingstillfällen en häst trampar snett eller bryter benet och lägger sig ner. Då brukar man avliva hästen på plats. Ni travtippare har säkert sett detta.
Men tillbaka till studien. Xintelas medverkan är genom Evy Lundgren-Åkerlund och Kristina Uvebrant.
Introduction: Equine osteoarthritis (OA) is a
heterogeneous, degenerative disease of the musculoskeletal system with
multifactorial causation, characterized by a joint metabolic imbalance.
Extracellular vesicles are nanoparticles involved in intracellular
communication. Mesenchymal stem cell (MSC) therapy is a form of
regenerative medicine that utilizes their properties to repair damaged
tissues. Despite its wide use in veterinary practice, the exact
mechanism of action of MSCs is not fully understood. The aim of this
study was to determine the synovial fluid extracellular vesicle protein
cargo following integrin α10β1-selected mesenchymal stem cell (integrin
α10-MSC) treatment in an experimental model of equine osteoarthritis
with longitudinal sampling.
Introduction (här låter jag google översätta till någotsånär begriplig svenska)
Artros (OA) är en vanlig ledsjukdom och är orsaken till upp till 60 % av alla fall av hälta hos hästar.
Det är en progressiv degenerativ muskuloskeletal patologi i synoviallederna och är resultatet av en obalans mellan katabola och anabola processer som påverkar brosk- och benremodellering.
Detta är förknippat med smärta, nedsatt rörlighet och försämrad välfärd.
OA är ett komplext heterogent tillstånd med flera orsaksfaktorer, inklusive mekanisk, genetisk, metabolisk och inflammatorisk vägaktivering, med en icke-funktionell led som den gemensamma slutpunkten.
I sjukdomen finns en förlust av ledbrosk, minskad elastoviskositet av ledvätska, förtjockning av subkondralt ben, förträngning av ledutrymmet och osteofytbildning.
För närvarande diagnostiseras OA huvudsakligen baserat på kliniska tecken och röntgenbilder, och fångar upp förändringar som är typiska för de senare sjukdomsstadierna.
Behandlingen är symtomatisk och det finns inget tillgängligt botemedel för att rädda ledmiljön.
Biologiska cellbaserade terapier inkluderar autologt konditionerat serum, blodplättsrik plasma och expanderade eller icke-expanderade mesenkymala stamceller (MSC).
Dessa regenerativa terapier har potential att förbättra reparationen av skadade vävnader eller organ.
Behandling med mesenkymala stamceller (MSC) använder oftast celler som härrör från benmärg eller fettvävnad. De är mycket proliferativa, plastadherenta, fibroblastliknande celler som uttrycker CD44, CD90, CD105 och inte uttrycker MHC klass II eller CD45.
MSC: er kan modulera och nedreglera immunsystemets aktivitet, vilket minskar inflammatoriska cytokiner associerade med akut inflammation. MSC-preparat uppvisar emellertid betydande heterogenitet av celltyper som varierar mellan donatorer och mellan vävnadskällor, vilket har lett till varierande resultat i vävnadsregenereringsstudier.
Val av MSC för att generera homogena MSC-preparat har således potential att förbättra det terapeutiska resultatet av MSC-terapier.
Integrin α10β1, en kollagenbindande receptor som ursprungligen upptäcktes på kondrocyter uttrycks också av MSC och kan skilja MSC från andra celltyper i MSC-preparat.
MSCs utvalda för uttryck av integrin α10β1 (integrin α10-MSCs) har visat förbättrad adhesion till kondrala och subkondrala lesioner i explantatstudier, förbättrad kondrogen differentieringsförmåga samt förbättrad utsöndring av den immunmodulerande faktorn prostaglandin E2 (PGE2) in vitro, jämfört med omarkerade celler.
Det har visat sig att för att mildra progressionen av artros i en ekvin talar-påverkansmodell minskar sådana MSC:er broskflimmer och subkondral benskleros.
Dessutom har märkta integrin α10-MSCs visat sig vara hemma för broskdefekter i kaninmodeller efter intraartikulär administrering och att direkt delta i regenereringen av brosket.
MSC-utsöndrade faktorer tros ha en avgörande roll för den terapeutiska effekten.
Det finns alltså en drivkraft för att undersöka och potentiellt utveckla cellfria terapier inklusive extracellulära vesiklar (EVs) som återspeglar de biofysiska egenskaperna hos "förälder"-celler.
EVs är nanopartiklar inkapslade i ett fosfolipid-dubbelskiktsmembran och utsöndras av de flesta däggdjursceller. EV underlättar intercellulär kommunikation genom den parakrina verkan av protein-, lipid- och nukleinsyralast. EV-subtyper, nämligen mikrovesiklar och exosomer har visat sig verka på ett skyddande sätt, men också patologiskt, beroende på "förälderns" cellfenotyp och efterföljande in vivo-miljö.
Tidigare bevis har visat att EV åtminstone delvis kan driva den terapeutiska effekten av MSC-behandling, genom att öka cellulär proliferation och infiltration i exosommedierad broskreparation genom att främja en regenerativ immunfenotyp, kännetecknad av högre infiltration av CD163+ makrofager och en minskning av proinflammatoriska cytokiner såsom interleukin 1β (IL-1β), tumörnekrosfaktor-α (TNF-α) och interleukin 6 (IL-6).
I in vitro hästmodeller av OA har det visat sig att kondrocyter stimulerade med inflammatoriska cytokiner hade en reducerad inflammatorisk fenotyp efter behandling med MSC-EV. MSC-EVs har också en anti-katabolisk effekt som bevisas av minskat uttryck av matrismetalloproteinas 13 (MMP-13). Dessa observationer bevarades över olika arter. Hos möss visades det att MSC-EVs återinducerade uttrycket av kondrocytmarkörer (typ II kollagen, aggrecan) men hämmade kataboliska (MMP-13) och inflammatoriska (kväveoxidsyntas; iNOS) markörer.
Således föreslog författarna att MSC-EVs verkar på ett kondroskyddande sätt genom att hämma apoptos och makrofagaktivering.
Det är ytterst viktigt att bestämma mekanismen för terapeutisk verkan av MSC och bestämma bidraget från utsöndrade faktorer som EV:er för att rädda OA-fenotypen, i syfte att producera en mer riktad behandling.
Vi visar att intraartikulär injektion av MSC påverkar proteinlast av ledvätska EVs i en hästmodell av OA, vilket minskar uttrycket av proteiner associerade med vägar relaterade till OA-patogenes.
Min kommentar
Behovet att fixa konstaterad artros hos hästar,men även hos andra djur som ex hundar, är stort.
Kan man som Xintela tror sig hitta lösningen på detta,genom stamcellsbehandling som återskapar nerslitet brosk,hägrar en miljardmarknad.Denna studie utförd av 13 forskare visar på hängivenheten att lösa problematiken.
Jag kan tänka mig att hästägare världen över tillsammans med dess veterinärkår bara går och väntar på en lösning som ersätter vad som ofta gäller idag, avlivning när hästen har för ont att ens knalla runt i hagen och spana in märrarna (om det är en hingst).
Branschtidningen LångtHästliv ställer sitt hopp till stamcellslösningen :
Behandling med stamceller
"Det bedrivs mycket forskning kring stamcellsterapi för halta hästar. Det finns idag möjlighet att behandla hästar med stamceller, både kroppsegna och från donatorhästar.
Ny forskning visar att stamceller från hästar som är målinriktade till broskceller har en unikt sätt att starta en reparationsprocess i hästens eget brosk. Stamcellerna har två sätt att utföra sin effekt på, det ena är att dämpa inflammationen i leden. Det andra är att ”kickstarta” en reparation av själva brosket."
Mvh the99
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar