Hematologen 2

Mitt besök på KS och möte med doc Claes.

Måndag morgon kl 09:00 hade jag blivit kallad att träffa min behandlande läkare Claes. 
Sömndrucken kom jag till KS redan strax efter 08. Trafiken var högst överraskande utan köer så färden dit gick geschwint. Det underjordiska parkeringsgaraget,som är alldeles för underdimensionerat,hade en ledig plats till kärran så jag slapp snurra runt på omkringliggande gator och jaga parkering. 

Innebar att jag hade tid att fördriva så sjukhusets cafe kändes lämpligt att embarkera.

Cafe Livets Källa där man suttit flera gånger både före som efter cellgiftsbehandlingar. Kändes inte så muntert att återknyta dess bekantskap ska ärligt sägas. Minnen av vad man varit med om poppade upp och tanken infann sig att....pallar jag verkligen med en omgång till? 

Nåväl,lite varm choklad och en god ost&skinkmacka fick mig på bättre humör nästan enbart av åsynen.

Man är lättroad

Sen var det dax att checka in i kassan och markera sin närvaro. "Våning 9 och hissarna finns vid entren"sa den vänliga damen i kassan. Jo,jag vet tänkte jag inom mig. Dessa expresshissar som alldeles för snabbt tar en upp till "min" avdelning,hematologen. Innan man hunnit samla sig är man där och möts av den knastertorra skylten som förkunnar att :nu är det dax att möta det som mötas skall.

Väntrum 2 och Hematologi Dagvård. Brrrr....vill inte....Måtte jag inte möta alltför många tilltufsade olyckliga själar som väntar på sin cellgiftsbehandling. En del har sett så skröpliga ut så man har haft svårt att tro att de fixar det här. Nåväl,bara rycka upp dörren och stålsätta sig för dessa 74 steg till "mitt" väntrum längst ner i korridoren.

Väntrummet nästan fullt,men jag hittar en stol att placera ändalykten i. Undviker att titta alltför mycket på de övriga väntande. Det finns en TV på väggen man kan stirra på istället,som tur är. Prick kl 9 kommer så doc Claes knallande och ropar upp mig. In på hans rum,varsågod och sitt. 

Ser inte Claes lite extra bister ut? Nää,inte övertolka nu tänker jag snabbt. 

- Hörrudu 99:an (sa han kanske inte riktigt,men ändå),ditt senaste blodprov hade lite höga värden ser jag. 

Så hur mår du? frågade Doc. Jotack,bara bra inget att klaga på fick jag ur mig.

- Inga konstigheter du reagerat på? Nej,inget speciellt (förutom att ens tidigare så braiga fysik är ett minne blott,men det sa jag inte då det är ett resultat av den tidigare behandlingen och mitt eget fel att jag inte tagit tag i den träning man kanske skulle gjort). 

Då fick jag alltså förklaringen till varför Claes himself kallat mig: mitt senaste blodprov.

- Då kan du ta av dig på överkroppen och knäppa upp brallorna så ska jag undersöka dig.

Liggande på britsen känner så Claes på alla de ställen man har sina lymfkörtlar,hals,armhålor,ljumskar och mage(magen?). Kollar lite extra på platsen min tumör tidigare satt.

- Sådär då kan du klä på dig. Ja 99:an,det ser ju bra ut.Jag hittar ingenting och den tidigare tumörens plats syns heller ingenting på. Vi gör så att jag skickar ner dig till provtagningslabbet för ett nytt blodprov.

- Ser det bra ut hör jag inte av mig utan vi fortsätter med 6 månaders kontrollerna som planerat.

- Har du några frågor?

Jag frågade såklart lite om min cancer,fast jag vet det mesta vill man veta allt som finns att veta.

Claes upprepade igen att jag har en ovanlig form av blodcancer med 2 diagnoser där den lågmaligna är den knepiga man måste hålla koll på.

Vi kom in på allmänna frågor om cancer och CAR T-Cell specifikt. Eftersom Claes även är cancerforskare är det såklart intressant hur snacket går i de kretsarna. HoloMonitor? Jodå, där pitchade jag för fullt och verkligen försökte övertyga Claes att ta in 1 ex och testa tekniken. Berättade om bloggens insamling som skulle kunna ligga till grund för en delfinansiering. Jo,Claes vet om bloggen.

Nåväl,beskedet var att för att ta in ny teknik till en forskningsavdelning ska det finnas ett (nytt) projekt som tekniken/instrumentet ifråga är lämplig för. Och det kunde han inte svara på om det fanns i nuläget.

Men skam den som ger sig,han lovade att kolla in PHI`s hemsida för att bilda sig en egen uppfattning om tekniken. Och höra av sig om ett intresse uppstod. Med det fick jag nöja mig. Vågade inte pusha för hårt som den värsta krämaren 😎

Claes hade börjat snegla på klockan så jag förstod att det var dags att tacka för mig. Så på nu stadigare ben gick jag dessa 74 steg mot utgången. Fortfarande utan att kika alltför mycket på de som satt och väntade på sina behandlingar alt bli inkallade för i värsta fall jobbiga besked.

Mitt besök var bra och det är jag självklart glad för. Men jag vill verkligen inte göra ett återbesök,åtminstone inte den närmaste tiden.

                                              Mvh the99